Det kommer att ta tid att få ur mej allt detta… Nu vill jag skriva om hela situationen. Vissa saker har jag redan skrivit om, andra är ej nämnda. När jag levde med honom, var det viktigt att skriva om kärleken, här på bloggen. Jag var ju tvungen att tro på den. Hade inte överlevt annars. Nu är det annorlunda, nu är det mer som måste ut. Fler saker som ska ner i rätt fack.
Haschrökningen. Alldeles i början av vår relation så var han ute och krattade löv i trädgården. Bakom ett av uthusen. Jag gick ut för att prata med honom. Då såg jag att han rökte pipa. Han som inte ens rökte över huvud taget… Jag skrattade lite och frågade vad han gjorde? Oj, jo han hade just hittat pipan i uthuset. Han testade bara. Inget att bry sej om. Nähä. Ok. Jag minns inte riktigt hur jag sedan långsamt insåg att han rökte hasch regelbundet. Jag hittade cigaretter som var ”uppsprättade”, bortpillade filter från cigaretter. Började också lägga märke till hans ögon. Och hans beteende. Att han betedde sej väldigt underligt några gånger. Flamsig, okoncentrerad, märkligt fnissig. Gigantiska pupiller. Väldigt rödsprängda ögon (trött, allergi). Han hade alltid alltid godis någonstans. Upprivna och konstigt vikta ciggarettpaket. När jag konfronterade honom, och då var jag arg, erkände han. Han var ledsen och lovade att aldrig aldrig mer röka hasch! Han hämtade sin pipa och bröt den i bitar. Jag var arg och rädd, min dotter bodde hemma hos oss, skulle hon och hennes kompisar utsättas för hasch, för en påtänd man hemma hos oss??? Jag trodde honom verkligen. Men, surprise (!!!), han slutade aldrig röka på…. Vid något tillfälle, där han faktiskt var ärlig, berättade han att han rökt hasch sedan tonåren. Han kan inte sluta helt, sa han.
Sista gången jag träffade honom, trillade en tändare ut hans jackficka… Han som inte röker!
Pengar! Fy fan vad han blåst mej på pengar!!! Vet knappt var jag ska börja… När vi började träffas hade han egen firma. Det gick åt helvete. Han sa att han blivit nekad ett lån på 10 000 på banken, av löjliga orsaker. Jag var vansinnigt kär. Han behövde bara 10 000, så skulle pengarna rulla in. Vid den tiden råkade jag ha lite pengar sparade. Jag visset ju inte då att hela hans vuxna liv kantas av konkurser. Jag erbjöd mej att låna ut pengarna. Så klart. Det är jag. Han sa att han kunde skriva över sin motorcykel på mej, som nån slags pant. Jag avböjde det. Fan, att jag inte nappade. De 10 000 gick in i nåt ekonomiskt hål och har inte setts sedan dess…
Hans firma gick dåligt. Han hade en kompanjon som la ut pengar. Det hjälpte inte. Till slut var de skyldiga för hyra och allt möjligt. Kronofogden inblandad. Då ringde han och sa att han inte kunde betala hyran på sin lägenhet. Han skulle bli vräkt… Det var ju mest synd om dottern, förstås, sa han. Då betalade jag naturligtvis hans hyra. Fast jag då inte hade någon reserv med pengar. Det var så synd om honom. Han jobbade och slet mycket. Åkte mellan våra båda städer. Älskade mej. Så fick han meddelande om att elen skulle stängas av, om han inte betalade. Ok. 4500 som jag inte hade betalade jag hans räkning med. På något sätt hankade han sej fram. Tror de flesta räkningar han fick slängdes. Vi hade hållit ihop ca ett halvår nu. Det var ungefär vid den här tiden han råkade skicka mailet med bilder på sin k*k till mej, av misstag… Jag betalade en månadshyra till åt honom. Firman gick dåligt och hans kompanjon började tröttna på honom. Rejält. Då kommer det: ”Ska vi flytta ihop? Jag vill leva med dej resten av livet, jag älskar dej så…” Han tänkte hyra ut sin egen lägenhet. Flytta hem till mej och börja jobba i min stad.
Minns det fortfarande som ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv… Jag var uppe i molnen.
Jag ser ju nu, hur läglig flytten var. Han hade pajjat firman, var osams med sin kompanjon, var helt utan pengar. Inget jobb. Han hade helt enkelt bränt alla broar! Dottern bodde vara annan vecka hos honom. Men det hade han säkert inte råd med,
Så – ny stad. Han försvann från alla register, för han skrev sej förstås inte hos mej! Näe, då kunde han ju bli hittad! Han försvann från sin hemstad. Enkelt. Det lustiga, eller sorgliga, är att han gör exakt samma sak igen nu, med en ny kvinna. Flyttar till ny stad, ny kvinna, börjar om från noll. För här är han ju rätt körd.
Han jobbade fortfarande i sin hemstad. Åkte mellan. Hans bil gick sönder. Han fick låna mina föräldrars bil. Så gick firman i putten. Då ville han att jag skulle stå som ägare till firmabilen. Visst. Så betalde han inte försäkringen, så det blev skulder hos trafiksäkerhetsverket… Nåja. Han hyrde ut sin lägenhet och flyttade hem till mej. Jag var så lycklig när han kom med sin möbler och sitt bohag! Vi skulle leva ihop. Bygga ett hem tillsammans! Vårat hem, våra saker. Jag njöt av att plocka in hans lakan i linneskåpet. Vika hans kalsonger och lägga i hans låda.
Det är jobbigt att rensa men när det väl är över så blir man fri.
Jag önskar dig lycka till med det – samt hoppas och ber att du inte ska fastna i bitterhet under vägen.
kram
Gud vad jag känner igen mig i det du skriver.. Ska börja skriva en blogg nu med om mitt medberoende till en spelmissbrukare! En del av min bearbetning och min tanke är att detta är ditt sätt att bearbeta också? 🙂
Kram