Mmm, lite känns det som om jag befinner mej i något slags limbo nu för tiden. Efter det sista återfallet han tog, så är det lugnt. Vi har pratat en del. Mest jag som pratar, som vanligt. Jag pendlar mellan en massa olika känslor och stämningslägen:
*Han jobbar med sej själv. Det måste få ta tid att tillfriskna. Jag älskar honom.
* Han kan dra åt helvete! Jag tänker inte tolerera att leva så här. Det tar aldrig slut med allt elände han orsakar mej.
* Jag orkar inte. Jag skiter i att han missbrukar då och då. Jag har inge kraft att riva upp allt.
* Jag planerar och fantiserar om hur jag ska lämna honom, hur alla ska få veta vilken skit han är och vad han gjort.
* Han är mannen jag vill dela resten av mitt liv med. Han är sjuk och behöver hjälp. Han har underbara sidor som jag älskar. Det finns ingen som han. Han kommer att bli fri från sitt missbruk.
Ja, en sådan röra är det i mitt huvud ibland. Jag har inte orkat blogga, för det känns som att det kan bli en ord-flod som svämmar över, eller inga ord alls. Eller så vill jag helt enkelt inte sätta ord på alla tankar i huvudet.
För det mesta mår jag ganska bra. Jag tänker ofta på mej själv och vad jag behöver. Men jag faller ner i medberoende-träsket ibland. Kollar datorn , fickor och väskor. Men glömmer under långa perioder att göra det. Och är helt medveten om vad jag gör, när jag trillar dit.
Ikväll, på kvällspromenaden frågade jag honom. Promenader är ett utmärkt tillfälle att prata! Pressade honom lite om hur han tänker nu. För jag känner igen dessa cykler nu, litegrann. Återfall – ånger – lungt på missbruksfronten osv. Jag tror han intalar sej att allt är under kontroll. Jag sa att så är det ju inte. Han höll med mej. Tråkigt nog är pengar en aspekt vi måste tänka på. SLAA-möten är ju gratis, tack och lov. Men inte hans terapeut eller Dysberoendekliniken. Han får vänta längre perioder ibland, med att gå till sin terapeut, pga pengar. Men sånt är livet. Vi har de pengar vi har.
Jag kan inte säga att det är så himla lungt i mej. Men det är inte någon kris eller katastrof heller. Det kanske pyr lite?
Det känns som om jag samlar lite. Kraft, tankar och mod kanske?
En blogg om medberoende 