Ja fy fan! Det är verkligen att sjukt beteende, att älska en missbrukare. Jag förmodar att det är samma sak, vilket missbruk det är gäller. Att älska en alkoholist, en matmissbrukare, en drogmissbrukare är likartat. Eller att älska, det är väl inte det som är sjukt, det sjuka är väl beteendet att tillåta att missbruket fortsätter. Att missbruket förstör ens liv fast man inte är den som missbrukar?
När jag ser på mej själv, så är tycker jag att medberoendet Är ett slags missbruk det också.
Nu är det nästan exakt ett år sedan allt brakade ihop och han lämnade mej. Det har varit ett tung, jobbigt år. Jag tror att jag lärt mej saker. Om mej själv. Om andra människor. Om missbruk och medberoende. Fast det fortfarande är tungt i hjärtat så vill jag inte ha det ogjort. Jag skulle inte vilja trolla bort det här året och fortfarande leva med min fd sambo. Jag vet att jag absolut inte skulle ha mått bra. Jag mår bra nu. För det mesta. Jag trillar ner i medberoende fortfarande då och då.
Vi har fortfarande en del kontakt, min fd sambo och jag. Vi hörs på telefonen och ses ibland. Precis när vi flyttat isär, så kunde vi ibland inte låta bli varandra. Han sov över några gånger. Men det var kanske den första månaden. Efter det så har det aldrig varit något alls mellan oss. Varken han eller jag gör några som helst antydningar om att det någonsin skulle kunna vara något mer än vänskap mellan oss. Men vi har någon slags (sjuk?) bindning till varandra. Jag vet inte varför.
Å andra sidan så har jag fortfarande problem med att tänka mej honom tillsammans med någon annan kvinna. Särskilt ett seriöst förhållande. Att han skulle älska en annan kvinna. Jag är 100% säker på att han har legat med andra. Det skulle vara väldigt konstigt om inte. Han säger att han inte gjort det. Men nu för tiden tror jag inte på något han säger. Inget alls.
Jag har ju träffat andra män. Men det har inte varit något allvarligt. Inte förrän nu har jag känt något alls. Nu har jag lite pirr i magen. Vi får se vad det blir av det. Jag känner att jag har lite konstigheter med mej i bagaget… Har svårt att tro att han gillar mej, bara så där. Tankarna hoppar lätt iväg och blir till: han lurar mej, han ljuger nog, han menar inte det han säger osv osv. Då får jag säga till mej själv på skarpen att skärpa mej. Naturligtvis kommer jag att gå in i ett ev nytt förhållande med andra förutsättningar. Men jag tänker inte gå in i ett nytt medberoende. Jag tänker inte heller förvandlas till en misstänksam och ifrågasättande människa. Jag tänker fortsätta vara godtrogen och tro gott om andra människor.
Idag när jag skulle ringa min fd sambo kom jag inte ihåg hans mobilnummer. Jag blev förvånad och lite full i skratt! Det kändes bra. Det kändes rätt. Han är på väg att sluta vara centrum i mitt universum!
En blogg om medberoende 