Dr Jekyll & Mr Hyde?

Det rullar på. Nu är ju alla vardagsrutiner igång som vanligt. Jobb och skola. Hösten är här. Hösten som gör mej så glad. Jag har alltid älskat hösten. Den ger mej kraft!

Det är alldeles lugnt med min sambo. Vad jag vet. Små ilningar i mej då och då. Som jag håller i schack. Vi har ju varit i denna runda tidigare. Smäller det till snart, undrar jag? Men jag tänker inte oroa mej. Tänker inte!

Däremot tänker jag en del på min sambo och hans sätt att vara. Som jag skrivit tidigare så lever vi ett ganska idylliskt liv. På landet. Med barn och hund och katt. Mitt yngsta barn bor här hos oss. Våra tre andra barn, de är äldre, (vi har inga gemensamma) kommer och går här. Med och utan kompisar och pojkvänner. Det är härligt att de längtar hit och underbart när de är här. Nu är det trädgårdsarbete och svampplockning som upptar mycket av vår tid.

Han går hos sin terapeut. Han går på SLAA-möten.

Samtidigt är han en som gjort mej så mycket skada. Han har gjort oförlåtliga saker mot mej. Han har haft kontakt med andra bakom min rygg. Mail, sms och telefonsamtal. Han har haft sex med andra kvinnor och män. Jag tänker på om han, nej inte OM utan när, han kommit hem till mej och varit nyknullad (förlåt uttycket). Jag minns flera gånger som det har varit sååå upplagt för sex mellan oss. Att vi inte setts på ett tag, ensamma hemma och gott om tid. Då har han inte ”haft lust”. De gånger jag tagit illa upp och blivit arg eller ledsen har han haft långa förklaringar om hur vår lust ser olika ut under lika perioder i livet. Fnys.  Nu känner jag att jag ältar lite. Det är inte meningen.

Jag har också tänkt en del på hans terapi och de möten han går på. Jag frågar alltid hur det har gått. Ibland pratar han lite om hur det varit. Jag vet att det inte är något jag kan delta i så att säga. Men ohh vad jag känner ibland att jag måste få veta vad som händer. Gör han framsteg? Blir det bättre? Förändras han? I så fall hur?

Jag vet att det är ganska meningslöst att försöka förstå hans handlande. Det han gjort i sitt missbruk alltså. Det kanske inte går att förstå. Han kanske aldrig nånsin kommer att kunna förklara för mej.

Jag fortsätter att försöka fokusera på mej själv. Att ta hand om mej själv.

Read Full Post »

Ömtåligt.

Jag bygger sakta upp mej själv igen. Bit för bit sätter jag ihop. Det ska bli en stark grund. Men jag känner att det kommer att ta tid. Jag är fortfarande ömtålig. Lätt att putta omkull.

Likaså är det med vårt förhållande. Ibland känns det papperstunt. Minsta lilla vindpust kan blåsa bort det. Jag önskar och längtar, längtade efter, ett förhållande att vila i. Jag vet att inga förhållanden alls är skrivna i sten. Ingan av oss alla vet vad som händer imorgon. Men jag känner en sorg att mitt och min sambos förhållande är skört och ömtåligt. Kanske blir det starkare en dag, så småning om. Kanske blåser det bort. Jag vet inte.

Just nu säkrar jag mej själv, så att jag inte blåser bort.

Read Full Post »