Jag ska inte skriva mer här på bloggen. Jag låter den finnas kvar. Jag tror att den kanske kan vara till nytta. Jag vet att jag själv letade febrilt efter information och vad som helst som hade med medberoende till sexmissbrukare att göra. Det är som jag skrivit många gånger ett väldigt ensamt problem. Det är svårt att prata med andra, av många olika orsaker. Det finns heller ingen bra hjälp att få! Jag har ju sökt mej runt och hittat hjälp på lite varierande ställen. Fd sambon och jag var också på några olika ställen, för hjälp. Men det är dyrt och finns i Stockholm. Han ville ju heller inte helhjärtat bli frisk.
Påskhelgen var ett jävla pisshelevet. Jag har drömt mardrömmar, jag har ältat, jag har varit galet ilsken, jag har varit ledsen. Hans hotfulla mail härom veckan triggade nog igång det. Så läste jag igenom denna blogg. Skrev inlägg. Fick kommentarer. Då snurrade jag djupt nere i det svarta hålet. Suck. Kände mej nästan galen…
Jag skrev i det förra inlägget att jag önskade att han hade avslutat med mej på ett annat sätt, så jag skulle veta att jag hade betytt något iaf. Så korkat. Det skulle betyda att jag överlämnade mitt eget välmående till honom! Jag tänker bestämma över mej själv! Jag är inte beroende av honom på något sätt. Han är en mycket sjuk man. Varför i hela helvete skulle han börja göra gott nu???
Det var en fullspäckad dag på jobbet idag. Jag mår så bra av mitt jobb. Jag älskar det. Jag gör bra saker där, och jag får tusenfalt tillbaka! När jag var på väg hem kände jag den där frätande oron i mej. Bestämde mej (det är lite nytt i mej, att be om hjälp) för att ringa min bästa och mycket kloka vän. Vi hade ett långt samtal. Fantastiskt välgörande. Hon får mej på rätt köl!
Insikt: inget i mej kan han göra något åt! Det är bara jag själv som kan bestämma. Det är bara jag själv som kan välja!
Nu säger jag STOPP till alla tankar på honom och vad han gjort. Jag säger också STOPP till ångesten!
STOPP till oron över vad han nu håller på med. Med sitt charmiga sätt och trygga lugn, håller han på att dra in en ny kvinna i sitt liv. Jag har tänkt så mycket på henne och hur jävligt det är att han gör samma sak en gång till. Får någon att älska honom djupt och innerligt. Jag vet hur det är! Han gör sej behövd och betrodd. Han räddade mej på flera sätt, när vi levde ihop. Städade upp min ekonomi, ordnade med mitt hus, hjälpte mej med mitt ex. Åh vad han var snäll! Men det gör han bara för att mata sitt eget sjuka ego, förstås. Inte heller medvetet, tror jag. Så klart han vill vara behövd! Han har ju bokstavligen bränt allt bakom sej, då måste man ju bygga upp något nytt. Samtidigt som han ”älskar” henne lever han ut på nätet och irl. Har sex till höger och vänster. Så mycket betyder hon för honom. Kommer hon på honom vet jag exakt vad som händer. Se tidigares inlägg, haha. Tårar, ilska, förlåtelse. Så kommer hon att lägga det på sej själv… Bli ledsen, känna sej elak, tycka synd om honom. Så håller han sej lugn ett tag. Men det är övergående. Han är inte ett dugg friskare nu!
Vet inte varför det är så oroande för mej, att hon kommer att bli skadad hon också. Jag har ju knappast något ansvar för henne. Men sorgligt är det, jag blir ledsen när jag tänker på det! Men han kan nog inte älska! Han är oförmögen. Hans mun säger det. Men inte hans hjärta! Känner att hon inte förtjänar det. Ingen gör det!
Nu ska jag inte skriva mer om honom. Jag ska inte tänka på honom. Inte blir arg. Fortsätta det jag lovade mej själv, när han stack: jag tänker aldrig mer ljuga för hans skull. Jag tänker alltid säga sanningen om honom.
Jag ska vända mej mot allt bra i mitt liv! Jag ska fylla mej med det goda. Jag ska vara snäll mot mej själv. Jag ska vara rädd om mej själv. Jag ska bli starkare, modigare, klokare.
Här ska jag som sagt inte skriva mer just nu. Jag låter bloggen vara. Jag ska läsa ev kommentarer. Jag har ju en mail, vill någon ha kontakt med mej så går det bra att maila mej: litenochstark@live.se Mitt hjärta både blöder och brinner för alla kvinnor som är och har varit i min situation! Kan jag hjälpa på minsta lilla sätt, så gör jag det!
Jag har en liten tanke och önskan att skriva en bok om mitt liv med en sexmissbrukare. Mitt liv djupt nere i medberoende. Det skulle jag vilja berätta för hela världen om just nu! Sätta starkt ljus på oss alla som kämpat med skuld och skam och ensamhet i en sjuk relation!
Jag överlevde. Jag tänker gå hel ut det här!
Jag vill önska dig lycka till!
Tack! Den här bloggen har hjälpt mej mycket! Men just nu är det inte bra för mej att skriva, inte här. Inte just nu…
Jag fick ett mail av en person – när jag trodde att jag började bli klar – som satte igång en massa inom mig igen.
Jag kände först att det var jättejobbigt och tänkte nästan lägga ner det men sedan såg jag att det var bra för mig – för jag såg att jag inte var så klar som jag trodde och jag skrev mig förbi det genom att svara på hennes mail men också acceptera att jag hade lite kvar och bearbeta de känslor som kom.
För mig var det nyttigt och jag kom starkare och gladare ut på andra sidan efter den mailväxlingen.
Jag önskar dig åter lycka till!
Du hade inte kunna beskriva det bättre än vad mitt liv är just nu. Tack för dina ord. Jag har inte velat leva efter att hans stora bluff blev avslöjad och han drog från vårt gemensamma hem. Han fortsätter att ljuga om varför vi seppat. Men bor i en liten stad. 3 veckor efter så börjar många veta. När någon frågar så säger jag sanningen om hans dubbelliv på nätet och om alla sex saijter han varit på. Kunde hitta hans profil på Hemlig kontakt+ många andra. Kunde tillochmed se när han skickat selfis på sig själv direkt när jag stängde dörren för att gå till jobbet.
.Älskade honom till döds tror jag.Han manipulerade mig som sin före detta.det inser jag nu när jag analyserat efter kaoset i min hjärna. Han försökte manipulera mig med sina lögner. Kanske han gjorde under hela vårt förhållande. Vet ej men kanskelika bra. försöker gå vidare nu,, så gått det går.