Jag är så ledsen att det känns som om jag ska gå sönder. Jag bara gråter. Vet inte hur jag ska klara ut detta.
Det känns som om jag inte kan andas… Varje steg är så tungt.
Hur kan man vara så här ledsen, förtvivlad, utom sej? Det känns verkligen bokstavligen som om jag går i bitar.
Jag är trött.
Kom hem sent efter familjekräftskiva. Vi satt och pratade ganska länge innan vi gick och la oss. Min dotter, min fd bonusdotter och jag. Idag skjutsade jag henne hem till hennes pappas nya hem. Vi hade bra samtal i bilen på väg dit. Men det var jobbigt att sas hålla masken och försöka förklara för henne, men ändå inte berätta vad det egentligen handlar om. Jag vill inte på något sätt beslasta henne. Hon är en så ensam liten person i världen.
Det var riktigt jobbigt att komma hem till honom, se ”våra” saker i hans nya hem. Sängen var bäddad med mina favoritlakan. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Sedan skjutsade jag henne till tåget. Hela vägen hem därifrån grät jag. Sedan har det runnit lite då och då.
Jag känner mej verkligen maktlös, vilse. Jag är en person som alltid har en plan B. Oftast en plan C också. Nu vet jag inte var jag är, eller vart jag ska. Det är bara dimmigt. Inte en enda jävla plan har jag.
Vad gör man med alla tårar? Vad gör man när man får kärleks-astma och inte kan andas?
Jag försöker tänka på allt jag slipper när han inte bor här längre. Allt jobbigt, ångestframkallande, stressande som han förde med sej hit till mitt hus. Men jag kan bara se alla hål som finns efter honom. Alla hans ställen här hemma. Då skriker det i mej!
Blir det bättre? Kommer jag att kunna andas igen??
JA!
Det råder inga som helst tvivel. Det kommer att bli mycket bättre, det du hade var inte ens bra. Och ja, du kommer att kunna andas som vanligt igen. Du andas nu med om än inte med lugna djupa gottgörande sådana.
Bridesmaids påminde mej om skit vi väljer att ta, för att vi inte tror att vi kan få annat, vara värda mer. Men det är så in i helvete fel. Det är så djävla illa. Nu tar du ingen skit mer, hör du det? Gör dej fri och blomma ut igen till den du var innan allt det här krympte dej till ingenting. Jag älskar dej!
Faktum är att det är lite mindre piss idag. Känner mej lite glad, vetefan varför. Andas lite mer idag.
Jag ska inte ta mer skit. Trivs inte så bra i skit faktiskt, haha. Jag ska vattna och se vad som händer.
Älskar dej med!
Vill bara säga att jag vet vad du går igenom nu för jag har varit där…2 ggr dessutom. Innan jag lärde mig. Det finns inget som är så djävligt smärtsamt som det du nu genomlever och jag får ont i hela kroppen fortfarande när jag tänker på det. Men, det går att överleva. Det finns en ljusning bortom horisonten, och du kommer att komma dit. Varm kram S.
Tack för vam kram, det behöver man! Jag vet att jag kommer att överleva. Men det är så jobbigt att känna att livet framför mej bara består av mörk dimma. Men idag är det lite bättre faktiskt. Jag kanske åker ner imorgon, men nu är det rätt ok.