Jag sökte mej till min vårdcentral för hjälp. Hjälp till mej själv för att ta mej igenom detta. Kände att jag ville prata med någon om allt som hänt. Få stöd och hjälp att se på mitt eget beteende. Så jag fick en tid hos en kurator i fredags. Jag hade förklarat i telefonen några dagar innan att det gällde en separation och det var sexmissbruk det handlade om.
I fredags var jag där. En kvinna i 35- 40-årsåldern välkomnade mej. Jag börajde med att fråga henne om hon visste något om sexmissbruk. Och om medberoende. Fick ett lite svävande svar. Jag sa att det är lika bra jag berättar hela historien, så gott det går. När jag berättade om den första gången jag kom på honom med att vara ute på nätet/otrogen så reagerade hon och sa att det var såå synd om mej. Usch vad dum han var. Jag berättade vidare. Efter en stund så sa hon att det var ju dumt gjort av honom, när jag älskade honom så mycket. ”Det kan ju vara så, att man älskar någon så mycket att man stannar kvar och står ut med vad som helst”, sa hon. Då sa jag att det ju INTE är något mått på min kärlek, det är ju bara korkat av mej. ”Hur menar du”, sa hon. Jamen, det är ju inte sunt att stanna hos någon som skadar en , sa jag. ”Jaha, så du tycker att du skadar dej själv?”, frågade hon. Jag sa att om någon skadar dej så stannar du väl inte? Det beror på hur mycket man älskar svarade hon. Så om någon skär dej i benet med en kniv, då sitter du kvar??? Det förstod hon inte riktigt. Här kände jag att det inte var ide att fortsätta.
”Är kärleken tillräckligt stor, så stannar man ju, vad som än händer, så kan det vara för vissa kvinnnor. Det beror ju på om man har otur och träffar fel man”, fortsatte hon.
Nåja, det slutade med att vi satt och diskkuterade om det verkligen är slumpen som avgör vem som blir medberoende. Jag sa att det inte kan vara så. Något i mej gör att jag stannade med min sambo, trots att han gjorde mej så illa. Jag vill inte hamna i denna situation igen. Jag vill förstå varför jag gör så här.
Hon sa att jag säkert kommer att träffa en snällare man nästa gång…
Jag tänker inte gå till henne igen,. Känns väldigt medningslöst. Jag trodde att ”medberoende” var ett ganska vedertaget begrepp. Att särskilt någon som har samtal och rådgivning som jobb, skulle veta vad det innebär. Den här kvinnan trodde att det var slumpen och otur att jag träffade min sambo. Att han inte fattade hur otroligt mycket jag älskar honom. Förstod han så skulle han inte vara otrogen.
Suck.
Ja du, skratta eller gråta var frågan…. Livet har även lärt mig att det finns SÅ många människor som inte vill se sin del i grejen, som inte förstår att det till syvende och sist handlar om MIG själv. Tyvärr är de personerna ibland sådana som ska vara professionella samtalspartners. För jag tror att du har helt rätt, han behandlade dig absolut som skit, men du är medberoende och har därmed också varit möjliggörare för hans missbruk. Och du är på helt rätt väg i att börja fundera på vad det är hos dig som gör detta, i takt med att du läker så ökar möjligheterna att du nästa gång träffar en annan typ av man, men då måste du ta itu med dig själv och, precis som du redan gjort, slutat se dig som ett offer. Så släng iväg kuratorns idéer så långt det bara går.
Jag vill också tipsa om anhöriggrupperna, jag går hos Alanon, som är för anhörig till alkoholister, men det finns också andra anhöriggrupper. Samtidigt så tror jag att man kan gå i vilken anhöriggrupp som helst eftersom allt egentligen handlar om samma problem. Jag vill också tipsa om Tommy Hellstens böcker, Flodhästen i vardagsrummet m.fl. Han skriver väldigt insiktsfullt om hur just allt är samma problem, det tar sig bara olika droguttryck, och hur vi måste jobba med OSS, den enda vi kan ha makt över är, och ska vara, oss själva.
Önksar dig all lycka och skickar stora varma kramar! /M
Ja, kuratorn tänker jag inte gå till någon mer gång. Letar vidare efter hjälp. Här i stan där jag bor finns det ingen grupp för anhöriga till sexmissbrukare. Vet inte hur det är med alanon. Å tack för boktipsen!
Kram tillbaka.
Jag sökte också hjälp på vårdcentralen och fick komma och träffa en kurator. Min erfarenhet liknar din tyvärr. Inte mycket till hjälp att få där…efter två gånger gick jag inte dit något mer. Då gick jag till en hypnosterapeut och hon verkade veta mycket mer om både missbruk och medberoende än kuratorn.
Lite märkligt kan man tycka att de inte vet så mycket om denna problematik, de måste ju träffa på det i samband med andra former av missbruk?!
Hos hypnosterapeuten fick jag bra hjälp men ack så dyrt! Har bett om ekonomisk hjälp på min arbetsplats för att kunna fortsätta hos hypnosterapeuten men inte kunnat få någon.
Hade min sambo varit alkoholist hade jag nog fått hjälp och omgivningens förståelse….men sexmissbruk?
Hej. Vad bra att du hittat någon som känns som bra hjälp. Tråkigt att man inte kan få till det pga av pengar/kostnader.
Jag vet precis hur du tänker när du jämför sexmissbruk med alkoholism. Det har jag också tänkt många gånger. Det är så mycket skam och skuld som kommer mes sexmissbruk!
Det är helt galet att man jobbar som kurator och har så dålig koll på beroende/medberoende när det är ett så vanligt problem som det är idag.
När jag krisade som mest och inte visste vart jag skulle vända mig, då det inte fanns sannon i min stad heller, så skrev jag en förfrågan på forumet om någon där var intresserad, det var tre stycken som nappade.
nu har vi träffats sen april och är sju stycken.
Dessa möten ger mig enormt med styrka och hjälp, och när vi startade det hjälpte det mig mycket att ha något annat viktigt för mig att fokusera på.
fortsätt leta,du kommer att hitta din grej! kram Livia