Det rullas upp. Den lilla sårskorpan jag pillade på visade sej vara en stor varböld… Det kanske alla redan fattat?
Jag har ägnat tid de senaste dagarna åt osunt medberoende-kontrollerande. Som den värsta data-hackern jag blivit så visade sej e-postadressen vara hans. Han tog bort allt allt i den. Men den var skapad redan i november. Jag hittade dessutom hans konto på Victoria Milan, en jävla otrohets-sajt…
(Å vad fan är det? Jag blir så arg när jag hör att de tom gör reklam på radio. Jag VET så klart att man inte blir otrogen för att den sidan finns. Men jag tycker att det är ganska vidrigt att de gör reklam och uppmuntrar otrohet. ”Blås liv i din trista relation”, ”få lite glöd i ditt sexliv”. Helt plötsligt är otrohet någon helt normalt, tom ett hjälpmedel för en ”trist relation”. Vad är det frågan om???)
Hans konto där hade massor massor av meddelanden. Mest såna som han skickat. Bla till någon i Karlstad. Där han var på kurs för några veckor sedan. Jag frågade honom igårkväll. Om han haft sex med henne. Han säger att han inte haft det. De sågs bara på ett fik, säger han. Vet ínte vad jag tror på. Ett tag igårkväll funderade jag på att betala hans konto där, för att kunna läsa alla hans meddelande. För att kunna läsa dem måste man betala nämligen. Han har betalat 600 spänn… Jag betalade inte.
Jag har ju turen att ha en mycket god vän. Vi pratade igår. Jag berättade allt för henne. Hon har varit inblandad från början. Hon och jag hade ett så skönt samtal igår. Jag kunde reda ut en massa saker i huvudet, med hjälp av henne.
Vad är otrohet? Vad är sjukt beteende?
Om jag ska leva med honom så vet jag att det är en lång väg mot nån slags tillfrisknande för hans del. För min del också. Kan jag leva så, med hans sjuka beteende?
Det tar så mycket energi att särskilja det han gör, hans sjuka sida, från hans friska, goda jag. Inse ända in i hjärtat att det han gör konstigt nog inte är riktat mot mej.
Hans sätt att lösa ångest är med k*ken. Att kn*lla. Så skapar det ny ångest i honom. Ja, det fattar jag. Orkar jag leva med det? Då menar jag inte att acceptera att han gör så. Att säga att det är ok. Utan att se det som en del av vägen mot att han blir ”frisk”. Jag är också övertygad om att man blir nån slags tillnyktrad sexmissbrukare, man blir inte botad.
Han har ju lev på detta sätt i över 40 år. Använt de här sätten att lösa problem, slippa ångest, slippa en massa saker. Jag fattar att det inte går att trolla bort det i en handvändning.
Jag antar att det verkar lika jävla sjukt att fortsätta att välja att leva i detta skit. Men just nu väljer jag det. Jag väljer att stanna kvar. Jag väljer också att fortsätta att vara jag! Jag älskar. Jag ser hans goda sidor som han fortfarande har.
Jag är fortfarande mamma till mina tre underbara barn. Jag är fortfarande en duktig yrkeskvinna som är duktig på mitt jobb. Jag har mitt hem, som är bara mitt. Jag har mina vänner som tycker om mej för den jag är. Jag har min familj som är den cirkel jag är trygg i. De finns alltid.
Det är jag. Just nu.
Hej! Så skönt att se att du ser att du är mer än en medberoende.
Tycker inte alls att du är konstig som stannar, det har jag själv gjort för att jag någonstans tror på tillfrisknad även i detta beroende.
Har själv tillfrisknat från ett beroende för ett antal år sen och lever fullt normalt idag.
Den är ju inte botbar men behandlingsbar, och det räcker ju.
Blir också arg över reklamen för den sjuka otrohetsidan, men man tänker kanske annorlunda när man är i denna situationen för att den någonstans blir ett hot.
Ta hand om dig. livia
Ja, så klart jag är mer än medberoende. Jag anstränger mej för att påminna mej själv om det. Jag hoppas fortfarande att min sambo kan bli frisk från sitt missbruk. Det är det hoppet som gör att jag är kvar i vår relation.
Ang siten ”Victoria Milan” så hoppas jag att det är fler än vi som utsatts för otrohet som blir förbannade på det. Jag tycker att det är ett hot mot vanliga friska värderingar!
Kram!
Jag tycker du är galen som inte åtminstone tar time out från honom en tid i det här läget.
Galen? Ja, jag vet inte vad jag ska svara på det. Walk a mile in my shoes…
I think I´ve walked way too many miles that way already, dear. Men tyvärr kan man ju inte överföra sina egna erfarenheter på andra, vi måste alla göra dem själva.
Och obs! jag säger inte ”dumpa”; det handlar inte om att stanna eller gå.
Lycka till, verkligen. Bokstavligen och uppriktigt – jag är inte ironisk, men det kan lätt se så ut i skrift.
Det är lustigt Lilo, men det du skriver tar jag verkligen fasta på. Du är klok och insiktsfull och ändå så skönt rakt på. Jag gillar det. Å jag har ingen aaaning om du är en 60-årig parant dam från Luleå eller en 23-åring från Lund. Haha, det är lite kul.
Sina erfarenheter kan man nu sällan ”ge bort” till nån annan, precis som du skriver. Jag antar att jag fortsätter gå i mina skor ett tag till. Time out är något jag funderar på, ska du veta.
Härligt att höra att det inte var bara jag som blev bestört när jag hörde reklamen på radion om otrohetsidan!!!
Jag håller inte med dig Anonym som menar att vi kanske ser detta som ett hot. Det jag tycker det handlar om är ju vad det är för slags värderingar som ligger till grund för sådana där sidor.
Deras värderingar gillar jag inte och det har inte att göra med att jag varit medberoende till en sexmissbrukare i många år.
Sen är det ju fy skam att andra människor kan profitera på sån där smörja!!
Hej Mari, jag kan bara instämma i det du skriver.
Usch vad jobbigt det är. Jag är i samma situation som du, ungefär i alla fall. Mannen reser i jobbet. Har alla möjligheter att ligga med någon – igen. Säger att han inte vill, tror jag på det? Inte en chans. Det är ledsamt, men jag kan verkligen inte tro honom. Jag är helt övertygad om att han är otrogen när han har chansen. Tilliten är nog tyvärr borta för alltid. Frågan är väl vem av oss som tröttnar först… Så känns det idag i min personliga bergochdalbana.
Hej Sol,
Visst är det så att det är en bergochdalbana, detta liv tillsammans med en sexmissbrukare. Här hos mej, just idag, är det bra. Men det kan vända fort. Tillit? Hmm, inte särskilt mycket. Vem vet om den någonsin kommer tillbaka? Kämpa på Sol.
Kram!