Just idag är det strålande sol. Just idag känner jag mej ganska stark. Jag har inte skrivit på länge här. Det har inte kommit för mej, jag har inte känt att jag haft nåt att skriva om. Dessutom är det också lite som att klia sönder en sårskorpa, att skriva här. Jag river upp en del, dyker ner i känslan liksom.
Vi trampar på i det dagliga livet. Jobbar, sköter barn, hund och hus. Det är skönt. Jag tycker om det. Jag har inte på något sätt förträngt min sambos sexmissbruk. Det finns där och pickar mej på axeln då och då. Vi pratar om det. Ibland. Min sambo går på sina möten och hos sin terapeut.
Det känns bra att släppa ansvaret. Släppa den där stressen att alltid ha hans missbruk i huvudet. Han väljer. Inte jag. Jag väljer att leva det här livet. I ärlighet.
Jag tror inte han missbrukar, men jag vet ju självklart inte. Jag vet inte heller vad som händer om han tar ett återfall. Det får vi se då. Jag tror att det jag gör nu, det är att laga mej själv så mycket jag kan. Jag ska vara stark och stadig. Kommer orkanen så tänker jag stå fast. Stå kvar. För min egen skull.
Så.
Undrade just var du tagit vägen..
Brukar titta om du skrivit något nytt.
Men jag kan förstå hur du menar, jag skriver för mig själv i anteckningsböcker, har ganska många nu…
Det är lätt att gräva ner sig ännu mer när man ”skriver av sig”.
Ta hand om dig!
Kram
Ja, att skriva är lite dubblebottnat. Jag har lätt att gå in i en känsla. Men det är fantastiskt att få ur sej saker, sätta ord på känslor. Det ger mej ofta struktur. Skriv på du! Ta hand om dej du också. Kram.
När man behöver skriva..skriver man..så är det..o det är skönt att pausa från allt ibland..hoppas den dagen kommer snart till mig med..kramar om
Ja, jag önskar dej ro Millan. Att skriva ger lite struktur, som jag skrev ovan. Men ibland så kan det vara skönt att bara vara, inte anstränga sej med att pränta ner allt. Kramar tillbaka!
Hej å Tack för mail
Idag är förkylningsdag! Ha lagt mig själv mellan lakan med filt och en gammal päls(mink) som värmare.
Visst är det så att man inte alltid behöver skriva, inte alltid behöver meddela sig.
Min process, att hitta tillbaka till mig själv, är precis i början så…. jag skriver för att åskådliggöra för mig själv.
Pausa gör jag nog nu några dagar så jag får ligga här och tycka synd om mig själv säger jag med en lätt ironi och ett leende. Kan behövas ibland!
Det krävs ett stort mått av tålamod ifrån dig nu….jag menar att vänta in honom. Orkar du det?
Hoppas du är frisk nu och i farten.
Allt är ju en process, så jag behöver skriva ibland, och ibland bara vara.
Jag väntar just nu, men jag kan inte vänta en evighet. Mitt tålamod har ett bäst-före-datum tror jag. Orken går upp och ner, den med.
Hejsan ! Jag läser din blogg och det är jätte skönt att veta att jag inte är ensam. Jag har ett jätte bra liv” utåt sett” men ett helvete inombords. Är uppvuxen i ett alkoholist hem och har en man som ständigt är otrogen… Och nu har jag förstått varför jag är kvar..medberoende med stort M! Tack medsystrar ni hjälper migmed era inlägg . Massor av kramar
Hej Lena,
Du är inte ensam! Just den känslan tar så oerhört på krafterna! Jag har många gånger tänkt: Om folk visste så skulle de inte fatta. ”Hur kan hon vara så otroligt dum i huvudet som stannar??” Men det stärker eller tröstar att veta att det finns andra i samma situation. Det ger lite kraft, eller hur?
Stora kramar!