Vill bara skriva ett litet inlägg och tala om att den här bloggen gör mej gott. Från början skrev jag mest bara för att få ihop orden och tankarna. En ventil. Det hjälpte mej mycket. Att tänka igenom allt och skriva ner det. Det är också ett sätt att få lite distans på allt detta.
Jag har haft ganska många läsare från början. Jag vet inte hur ni hittar hit. Det är bara en bråkdel av läsarna som skriver kommentarer. Nu, när jag har bloggat ett bra tag så har jag några stycken som skriver kommentarer regelbundet till mina inlägg.
Men detta inlägg vill jag tacka er. Ni skriver så klokt, uppmuntrande, ibland ifrågasättande. Ställer frågor och delar med er av er kunskap och era erfarenheter. Jag har fått så mycket ut av det ni skriver!
När jag har skrivit ett inlägg längtar jag efter era kommentarer och era tankar. Det får mej att ställa nya frågor till mej själv. Jag känner mej inte alls så ensam i detta. Jag lär mej nya saker. Jag får dela lite av era erfarenheter. Jag skulle nästan vilja göra inlägg av kommentarerna, för det är väldigt kloka och intressanta diskussioner!
Jag vill bara att ni ska veta att det ni skriver betyder mycket.
Tack igen!
jag håller med dig..kommentarer..reflektioner..tankar och frågor..gör en gott..får en att leta i det inre och kommer på andra lösningar..
Kramar om o tack för att du delar med dig av ditt liv..det betyder mkt för oss andra…
Hej Millan, tack för det du skriver. Visst är det så att man får lite annan vinkel på saker och ting när man sätter det på pränt?
Kram.
Håller med Millan!
Att hitta till en sådan här blogg betyder oerhört mycket för oss som är eller har varit i samma situation. Det är så skönt att förstå att man inte är varken galen eller ensam!
Tack för din fina blogg och kramar till er alla som läser den!
Att inse att man inte är ensam är en välsignelse, tycker jag. Jag har verkligen känt mej galen tidvis…
Kramar tillbaka.
Du har en fantastiskt bra och läsvärd blogg och att läsa och skriva ger en känsla av samhörighet. Vi är många, undrar hur många som bär denna erfarenhet och har svårt att hitta kanaler att uttrycka detta. tack och lov för blogg-världen!
Tack för att du delar med dig!
Kramar
Tack Faith,
Jag förstår mer och mer att vi tyvärr är många som sitter i denna svåra situation. Jag mår bra av att skriva här. Säger som du, tack och lov för bloggvärlden.
Kramar.
Din blogg har många gånger gett mig styrka att orka , att känna mig lite mindre ensam och att fundera över mitt eget agerande. Jag är enormt tacksam att jag hittade detta forumet,känner mig gladare och lättare trots det tunga ämnet.Ingen vettig människa som inte varit/är med om detta skulle förstå.Här finns både respekt och värme och det läker, Så tack för att du delar med dig och tack även till er andra för kloka svar. Kramar till er alla. jeanette
Oj, tack för dina ord Jeanette. Att inte vara ensam i denna sits är skönt och ger tröst, så känner jag. Det är när man känner sej ensam som man (jag iallafall) känner mej smågalen och tvivlar starkt på det jag känner och tänker.
Kram.
Aha, det är här du håller hus, har det dragit igång igen? Tänkte nog att det var så när du ringde häromdagen. Men du ringde aldrig tillbaka. Själv har jag fått beröm idag, jag är på väg åt rätt håll med min kropp och jag är ruggigt stolt må du tro. Skulle vilja att du läste en grej, eller egentligen fler men de hänger ihop. Vi får ta det på msn eller telefon någon gång. Puss på dej minigurkan och kom ihåg att du är inte bara den här bloggen, det här medberoendet, gör det inte till dej för mycket, herregud, du är så mycket mer än så. Höstfärgerna är du. Det mjuka garnet. De goda vaniljbullarna. Te med varm mjölk är du. Nybakade bullar. Rufsigt hår. Glittriga ögon. Skrattgropar. Och väskor i alla former är du. Jag har svårt att kommentera här märker jag, det är du men ändå inte du och det du skriver om här behöver du skriva om men jag är ibland rädd för att bli för personlig. Men nu struntar jag i det. Jag tar min hämnd. För vad vet du. Älskar dej vännen!
Äh, jag vet inte om det dragit igång igen. Spelar det så stor roll? Jag är jag iallafall… Min oro styr ju inte hans missbruk.
Det här är en del av mej, tyvärr, men inte är det hela jag inte! Näähäädå.
Jag är glad för din skull, att du mår bättre.
Pussar i massor!