Jag var tvungen att ta bort det förra inlägget. Jag mådde inte bra av att det fanns här. Pengarna som dök upp visade sej ha en bra förklaring. Däremot så visade det att han och jag har olika sätt att tänka när det gäller att prata, dela, kommunicera. Hade han bara talat om för mej att han lagt undan dem, så hade det hela inte ens varit något att tänka på.
Nu visade det att han inte tycker att han ”behöver” berätta saker för mej. Jag fick mej en tankeställare om hur mycket jag litar på honom egentligen. Tydligen halkar jag lätt iväg när det gäller förtroende. Å andra sidan så tänker jag inte be om ursäkt för det, att mitt förtroende är litet.
När vi pratade om det så sa jag att det är så det är. Det kommer att ta tid att återbygga det. Jag bad inte om ursäkt för mina misstänksamma tankar. Han blev ledsen. Jag vet att han skulle vilja att vi bara kunde bygga ihop förtroende och så vips, var det tillbaka igen. Men så är det inte. Det är ett berg vi måste klättra över, för att komma till andra sidan. Minsta lilla lögn eller undanhållande så halkar vi tillbaka igen. Jag vet inte om han förstår att det gäller på alla plan. Inte alls bara när det gäller honom och andra kvinnor, var han är eller hans mobil. Det gäller allt i vårat liv. Öppna kort och sanning!
Vi är dock på väg.
Jag känner så väl igen det(också). Det är så enkelt att rasera det lilla förtroende som börjar spira. Minsta misstanke om något undanhållande komplicerar livet.Och det rör allting.
Jag vet inte om jag kan förvänta mig att han ska förstå det. Däremot kan jag förvänta mig att han tar emot det jag känner och ger uttryck för. Han blir påmind om sina svek och det är kanske inte så roligt alla gånger.
Jag kan ibland bli rädd att det kanske inte är möjligt att bygga upp förtroendet igen. Och var hamnar vi då?
För mig känns det inte lockande att kanske aldrig kunna lita på honom vad han än gör. Jag tror att jag ibland kräver mer än han förmår. Och det kanske är så med oss som blivit så sårade att vi måste hitta en annan väg för vårt eget välmående. Jag vet inte jag har inte svaren. Jag är bara en medsyster som tror att jag förstår ungefär vad du just nu går igenom.
Kram
Jag blir väldigt nyfiken, vad var det i inlägget som inte får dej att må bra?
Det som gör mig mest förbannad att jag är förövaren och han offret, r